72-årige Lars Bern har en gedigen bakgrund som bland annat teknologie doktor, företagsledare, författare, tidigare ledamot av Kungl. Vetenskapsakademiens miljökommitté m m. I ett blogginlägg från helgen med titeln “Integrationskatastrofen” berättar han om ett möte några av landets mest kända opinionsbildare och politiska skribenter som samtliga oroas över ett Sverige som håller på att gå sönder och det råa debattklimatet.
Bern har haft policyn att inte explicit ta upp invandringsfrågan på sin blogg då han menar att den behandlades bättre på annat håll. Efter mötet insåg han dock att vi alla har ett ansvar för att debatten kring invandringspolitiken får ett större utrymme och kommer nu att ta upp den med jämna mellanrum.
Det som oroade mötesdeltagarna mest var hur Sveriges extrema invandringspolitik utvecklats på senare år och den råa och primitiva debatt som omger den.
Bern konstaterar att sju av riksdagens partier har kollektiv beröringsskräck avseende invandringen, “som börjar bli till allvarlig skada för den svenska demokratin”, och att det enda partiet som driver frågan är Sverigedemokraterna – “som är utsatta för en så rå hatkampanj från övriga partier och i de gamla etablerade medierna, att partiets ledare måst sjukskriva sig”.
Bern pekar bland annat på skolans genomklappning där Sverige sjunker som en sten jämfört med andra länder. Han vågar också peka ut orsaken till de kraftigt försämrade resultaten – en stor andel av invandrade barn och tidigare invandrares barn som inte klarar skolan. Något som i sin tur leder till att skolarbetet förstörs för alla i de aktuella skolorna, och i förlängningen till utanförskap i gängbildning, subsamhällen och organiserad kriminalitet.
Alliansregeringen hade den dåliga smaken att utropa landet till en humanitär stormakt, trots integrationskatastrofen som snarast är ett tecken på att landet är en inhumanitär lilleputtstat. Detta pinsamma högmod som våra politiker lägger i dagen, jämnar knappast marken för en förstående attityd från våra nordiska grannländer och från övriga länder i Europa, när våra problem börjar gå över gränserna.
Bern menar att våra nordiska grannländer snart kommer att drabbas av Sveriges extrema invandringspolitik och misslyckande, på samma sätt som Rumänien och Bulgarien med zigenarna. Kriminella gäng från de svenska så kallade utanförskapsområdena kommer att börja invadera Finkand, Norge och Danmark. Att svenska politiker inte inser att denna slags politik i ett öppet Norden får konsekvenser för grannsämjan menar han är fegt och obegåvat, och att det är bara en tidsfråga innan man börjar stänga gränserna i Europa för personer med svenska pass.
Vad som behöver göras, enligt Bern, är att “begrava det högmodiga skrytet om den humanitära stormakten och i ödmjukhet sätta oss ner med de övriga nordiska länderna och forma en gemensam invandringspolitik”, vilket måste ske innan den extrema politiken hunnit förgifta våra relationer till dem alltför mycket. Regeringen bör även ta en diskussion med länder vars medborgare bedriver organiserade stöldturnéer och tiggeri i Sverige.
Idag fegar den svenska politiska adeln ur av skräck för de vänsterextremistiska journalister som invaderat våra stora tidningar och Public Service. Där skulle den politik jag pekar på omedelbart brännmärkas som rasism, vilket det givetvis inte är.
Det går fort att rasera den välfärd som det har tagit lång tid att bygga upp om den skall delas med resten av världen. Frågan är vad vi då har uppnått som vi kan vara så nöjda över när vi lämnar över ett samhälle i misär till våra barn och barnbarn.