En får vara glad för det lilla

Ett gift par är på väg att lägga sig och medan mannen är på väg att krypa ner i sängen så står kvinnan naken framför spegeln och säger:
- Älskling, jag börjar bli gammal. Mitt ansikte är rynkigt, mina bröst är hängiga, min ända har bristningar, mina ben har celluliter och mina underarmar är fladdriga.
Mannen ligger dödstyst i sängen och vågar varken hålla med eller säga emot. Hon vänder sig mot honom och säger:
- Säg något som gör att jag blir glad, för det behöver jag.
- Eh, öh… Du har inte problem med synen i alla fall.

En elektriker hade avlidit och en kollega ville hedra honom med några ord på begravningen:

- Nisse! Kring dig har det alltid varit spänning, allt sedan du tog kontakt. Du följde aldrig strömmen, men tog gärna ledningen. Du hade energi och kom aldrig på sladden. Men så gick en propp och nu är du jordad.

Det var en gång ett ungt par som älskade varandra som inga hade älskat förut. De var fattiga men bestämde ändå att gifta sig. Någon kyrkskjuts till kyrkan var inte att tänka på, de fick gå. Det var vinter och svårgånget och för att komma fortare fram bestämde de sig för att sista biten gå över sjön för att få kortare väg. Kyrkan låg alldeles vid stranden på andra sidan och de kom nästan ända fram. Då brast plötsligt isen och båda hamnade i vattnet. Hur de än kämpade kom de inte upp utan båda drunknade och dog bara ett stenkast från kyrkan.
Hand i hand vandrade de upp till himmelriket och eftersom de var rättskaffens och ärliga släppte Sankte Per in dem. Naturligtvis trivdes de i himmelen men de sörjde att de varit så nära att bli vigda till man och hustru men att det inte hunnits innan de dog. En dag tog pojken mod till sig och frågade Sankte Per om det inte skulle vara möjligt att vigas i himmelen. Jodå, sa Sankte Per, det vore väl inte omöjligt. Han lovade att höra av sig. Åren gick men det unga paret hörde aldrig av Sankte Per. När det hade gått sexhundrafemtio år så vågade sig pojken att lite försiktigt stöta på Sankte Per. Nej då, sa Sankte Per, jag har inte glömt bort det, det har jag inte. Det är bara det att vi inte har fått upp någon präst än.

- Vad sa Norrmannen när han såg Jesus gå på vattnet?
- Där kommer en som inte kan simma....

En ateist tog en promenad genom skogen och beundra allt som evolutionen skapat. Vilka fantastiska träd, vilka vackra floder och hör hur vackert fåglarna sjunger, sa han till sig själv. Allt detta har evolutionen skapat. Plötsligt brakar det till och en enorm björn kommer rusande mot honom. Mannen börjar springa och björnen efter honom men hur fort han än springer kommer björnen närmare och närmare. Plötsligt snubblar mannen och björnen kastar sig över honom, utom sig av rädsla skriker mannen: hjälp, gode gud hjälp mig!

Allt stannar upp och en ljusstråle skjuter ner från himlen och mannen hör en mäktig röst: under alla år har du förnekat mig och nu ber du att jag ska rädda dig. Så nu passar det att bli kristen, förväntar du dig att jag ska tro att du har blivit en rättroende kristen?

Det vore hyckleri att av mig att be dig behandla mig som en kristen, sa mannen, men kanske kan du göra björnen till en god kristen. Okej, sa rösten och ljuset dog bort.

Björnen som just varit i begrepp att hugga honom i strupen reste huvudet mot himlen, förde samman tassarna och sa: tack gode gud för den mat du låter mig få.

När du berättade denna historia kom en annan till mig.
Det var ett par enäggstvillingar som låg under Björnfällen på
släden till Julottan. Det var -35 grader ute, så de små fåglarna föll frysta ned från grenarna.
Den ena av tvillingarna sade ,- det kan inte finnas någon Gud då allt är så grymt, de stackars små fåglarna vad har de gjort för illa- nej det kan inte finnas någon Gud- sade hon. Den andra säger då-jaså tänker du så? -Jag tänkte att Gud var god som gav räven lite att äta då han inte kan jaga i den djupa snön och kölden-. Lite så är det med oss människor det beror på hur vi ser på saker och ting.Mvh/Sunny...

Det stod en grabb utanför Stadshuset och sålde tidningar. Extra, extra, skrek han, två kommunalpolitiker grundlurade. Då kom Sten Nordin förbi, stannade till, köpte en tidning och ställde sig att bläddra igenom den. Men han hittade inget om några lurade kommunalpolitiker.
Hörrödu, grabben, här står ju inget om någon lurad kommunalpolitiker!
Extra, extra, skriker grabben, tre kommunalpolitiker lurade.

Pensionärerna Ove och Lena bestämde sig för att flyga från Göteborg till London på shopping. Det var inte så många resenärer så dom flög på kvällen med ett propellerplan som hade två motorer. Halvvägs så fick Ove se en kraftig rökutveckling från motorn och sen så stannade propellern. Han ropade och berättade detta för Lena som satt på andra sidan, hon tittade ut och fick se att samma sak hände med den motorn. Hon blev orolig och sade vilken otur vi har, nu kanske vi blir sittande här i luften hela natten det är ju inte så lätt att få bärgning den här tiden mitt på Nordsjön.

Det var en nunna som fick låna klostrets bil, för att åka och handla. När hon hade kommit en bit, så stannade bilen. Hon gick ut för att titta vad det var för fel, och just då kom en lastbil och bromsade in. Chauffören frågade om han kunde hjälpa till med något. Nunnan tyckte att hon kunde ju lika gärna få lift in till staden. När de hade åkt en bit, så kunde inte chauffören hålla sig längre utan började försiktigt treva lite på hennes ben. Hon sa genast:
- Matteus 5:2.
Chauffören tog fort bort handen från benet. Men efter en liten stund var han där igen. Nunnan sa:
- Matteus 5:2.
Och chauffören tog genast bort handen. När nunnan sedan var framme tackade hon för liften och gick. När sedan chaufören stannat på ett motell för natten, så tänkte han kolla vad det stod i bibeln om Matteus 5:2. Det stod:
- Du är på rätt väg.

Annas hund Pricken hade dött och Anna grät och var lessen. Mamma försökte trösta Anna, det är inte så illa, vet du, sa mamma, Pricken är i himlen nu. Är han, sa Anna? Jaa, sa mamma, gud har tagit Pricken upp till sig. Tror du verkligen det, sa Anna? Jaa, sa mamma, jag är helt säker på det. Anna titta länge på sin mor, sedan sa hon, men mamma vad skulle Gud ha en död hund till?

Den ena grannfrun till den andra.
- Jag hörde hur du provocerade din man igår. Var det verkligen nödvändigt att vara så elak mot stackars Gustav.
- Äsch, han skulle piska mattor och då gäller det att få honom i rätt stämning.

En gång i min ungdom jobbade jag som vaktmästare på ett kontor. Sedan fick chefens son sommarjobb på kontoret och jag skulle hjälpa honom att komma in i jobbet. En dag stod han framför dokumentförstöraren med några papper i handen och såg rådvill ut. När jag kom förbi sa han: hörru, hur gör man? Så här, sa jag, och skulle ta ifrån honom papperen. Nej, sa han, det är hemligt, pappa sa att ingen fick läsa. Men OK sa jag, vänd dem uppochner så ser jag inget. Han gjorde så och räckte mig papperen och jag körde ner dem i dokumentförstöraren. Så där, sa jag. Jaha, sa han, och var kommer kopiorna ut?

Den var mycket rolig! Gubben här skrattade också gott...Mvh/Sunny

Barnen i den katolska lågstadieskolan stod i lunchkön i matsalen. Främst på bordet stod en skål med äpplen där en nunna satte en lapp med texten:
"Ta bara ETT äpple. Gud tittar på."
Lite längre bort, på den bortre delen av bordet fanns det en skål med chokladkakor. Ett barn hade skrivit en lapp:
"Ta så många chokladkakor du vill! för Gud tittar på äpplena."

En gång var jag på en gemologisk konferens och en kollega beklagade sig, han skulle hålla ett föredrag efter lunch men en gylfknapp hade ramlat bort (det här var alltså på den tiden då man ännu hade knappar i gylfen). Jag kan ju inte stå däruppe på podiet med halvöppen gylf i en halvtimme, sa han. Men gå ner till vaktmästarens fru, sa jag, hon kan säkert hjälpa dig. Överlycklig över räddningen rusade han iväg.
En stund senare kom han tillbaka med en präktig blåtira. Vad har hänt, sa jag. Ett rent missförstånd, sa han. Kunde hon inte hjälpa dig? Jodå, sa han, hon var mycket vänlig och sydde i knappen. Men varför fick du en blåtira, sa jag, vad hände?
Vaktmästaren kom hem när hon bet av tråden!