Idag satt en tiggare med sin lilla hund utanför vårt köpcentrum, han hade sin lilla hund med sig. Jag pratade lite med honom om hunden. Det var hans lilla vän sade han.
Mannen var i 50 års åldern,folk jäktade förbi brått att handla, folk från systembolaget skramlade förbi med sina påsar.
Han pekade att han fått en påse hundmat och fyra bananer. Hans snälla ögon är inte ofta man möter i detta konsumentsamhälle.
Hunden låg inlindad i en tjock filt, den slickade mig på handen. Jag gav lite pengar och mjukmat till hunden, min man gav pengar också.
Jag berättade om detta i telefon för en bekant,- näee vet du vad, låter ni er luras så av de där tiggarna- vadå luras, mitt hjärta är mitt, det luras inte. Det uppmanar mig att ge av mitt överflöd, det handlar inte om någon tiggare, det handlar om vad jag har på insidan, om mitt eget hjärta.
Jag tyckte jag såg något i hans ögon då han tackade för gåvorna. Ett ljus, ett hopp, att dagen gav mat och medmänsklig värme.
Jag gick rikare därifrån, inte av någon falsk känsla av godhet utan av glädje att få dela med mig till en medmänniska....Mvh/Sunny3

Härligt med människor som du, sonny, som vågar följa sitt hjärta och spontant handla så som känns rätt utan att först snegla på hur andra gör eller vad andra tycker

Det som är en svaghet för nån kan vara en styrka för en annan. Det viktiga är nog vad som känns ok för en själv i alla sammanhang. Om nån sen lurar en så har man själv inte lurats och det är väl viktigast.

Tack för fina svar!
Jag är alldeles ny här och lite synskadad men jag letar mig fram och tycker det är trevligt här.
Jag är 66 år och kvinna, jag har arbetat med människor hela livet, mest med barn.
Att synliggöra en människa, vare sig det är ett litet barn eller en tiggare är så viktigt.
Jag har själv hund, en Labrador så det var lätt att prata med mannen pga hunden. Att möta blicken ge honom medmänsklighet kostar ingenting.
Jag gav bara av mitt överflöd pengamässigt, men medmänskligt gav jag honom mer.
Jag tycker inte man i första hand ska tro ont om människor som sitter frusna på en trottoar med en liten mugg.
Vilka ligor skulle göra sig besvär att åka omkring och hämta upp deras 50kr, det skulle inte vara värt besväret och bensinen en gång.
Nöden är inte långt borta, jag är född 47 i ett fattigt textilarbetarhem, det fanns inte alltid mat, vi fick gå till mormor och äta. Jag kan känna känslan att sitta och be om en slant....Nu önskar jag alla en fin Lördagskväll. Mvh/Sunny3.

Hon satt där redan halv 11 idag, frusen i sin slitna täckjacka.
Vi åkte dit igen för att handla en present till min sons bröllop klockan var då halv tre, då satt hon där fortfarande med sin lilla mugg.
En 20kr sedel och tre kronor låg i muggen.
Det gör ont i hjärtat.
Efter mig kommer en prydlig kille i 50 årsåldern, han ger henne en hamburgare, dricka och en sedel, jag såg inte valören.
Men jag blev så himla glad, det finns godhet, de som inte cynismen tagit på matrealismens altare.
I första butiken på vänster hand satt de vackra flickorna och skulpterade sina naglar, asiater filade damers fötter.
Jag tänkte i mitt stilla sinne, kanske blir det en rokad med tiden?
Jag tänkte de rösterna som illvilligt sade-att gå på MC har de råd med, vissa får alltid sin egen tanke att framstå som den enda sanningen.
Jag önskar alla fick se filmen- de röda stövlarna- Mvh/Sunny

Det gäller för EU att öka pressen på Rumänien och andra länder och inte fega ur som vanligt.

Rumänien har redan fegat ur, de skyllde allt på Romerna själva. Men vi vet hur de behandlades i Sverige förr, i konsertnationslägren osv. Ingen anställer romer eller bryr sig om deras liv.
Vi har väl ändå gjort en del , det finns Romska förskolor, där fick barnen berätta vad de skulle bli då de blev stora, polis sade en del. Jag hoppas deras drömmar blir sanna...Mvh/Sunny

Jag vet inte så mycket om romer men har följt katarina taikon lite grann, läst och lyssnat på henne.
Resande är lite som nomad vad jag förstår och det är väl bara för barnen att hänga med då.
Jag var själv som barn lite besatt av att tämja djur och lära dem konster och drömde om att få visa upp det för publik, ja helst ville jag nog åka med nån cirkus. Min mamma var troligen smått ? oroad över det här.
Än i dag när jag anar ett cirkusfölje så tänker jag på vad jag skulle kunna utföra för att få följa med på alla deras äventyr.
Mvh
Nomaden..

Kom just på att det här på sajten kan finnas nån inom cirkusvärlden och då går det förstås utmärkt bra att höra av sej till mej. Är både lättlärd och snabb för min nuvarande ålder.
M a o vill man så kan man eller ge aldrig upp.

Katarina har beskrivit Romernas utanförskap och förföljelse och skrivit böckerna om Katitzi.
De drog fram utmed vägarna, slipade knivar mm, bodde i vagnar och tält tills de blev avfärdade, vilket fortfarande sker i kåkstäderna i utkanterna av våra städer.
De var de första som drevs till koncentrationslägren.
Det lika människovärdet har aldrig inkluderat Romerna.
Då jag gjorde min utbildning till barnpedagog, besökte vi Belgien för att studera barnomsorgen där. Vi var på barnhem i den vackra Bolognaskogen och de flesta barnen var Romska barn.
De sträckte sina armar mot oss, men vi hade stränga tillsägelser att inte ha fysisk kontakt för det kunde ge barnen fel signaler, men att höra- mammi- från dom då man gick förbi deras sängar var så sorgligt.
-Se människan- Ecce homo- Mvh/Sunny...

Vad jag kan förstå så har katarina taikon valt eller tvingats till att anpassa sej till samhället.
Katarina taikon har utbildat sej och därigenom även tagit möjligheten att arbeta och verka i och för samhället.

Rasbiologin är i vissa delar kolsvart och har om jag inte minns helt fel sin början i afrika och kolonialtiden som följde under lång tid.
Slavhandeln var ingen vacker historia och kanske är den inte slut ännu, nu är det mer kvinnor och barn som handlas med.
Jag flyttade själv endel för utbildning och arbete. Det är inte så bara att göra det och jag minns också längtan efter det sk självklara t ex vänner anhöriga ja min anknytning och identitet.
Vi törst nog ändå säja att livet är inte så enkelt för många av oss men vi kämpar på.
Vårt land är en demokrati men vi måste följa regler och lagar och arbeta och betala skatt som sen går till det gemensamma som skolor och sjukvård m m.
Vi måste även acceptera polisens och rättsväsendet som styr oss.

Så visst kan även jag ibland känna en längtan efter att dra i väg med ett n cirkusfölje och skippa hela västvärldens industrisamhälle.
Som tur är har jag min semester och då kan jag som lydig medborgare slå av väckarklockan i några veckor och bara vara, göra det som passar mej inom vissa gränser. Resa runt och träffa folk och släktingar från hela världen. Ja vi är många som flyttat runt och bott i små lägenheter i stora hyreskomplec i förorter. Vi har pendlat så dagarna knappt räckt till. Vi har lånat för studier och bilar och möbler så skulderna hänger över våra trötta axlar när vi äntligen nån gång efter 50 -60 års åldern betalat klart.
Men visst har vi anpassat oss dom senaste 100 åren.
Läste just att på 60 talet kom en lag som inte tillät våldtäkt inom äktenskap. Ja vad gjorde vi före den lagen då? Kanske gick man till sin pappa och grät och bad om hjälp.
Nej jag tror på lag och ordning och drar inte iväg med min pappa som nån slags polis över mej. Men inte vet jag om jag skulle orka börja om som ung tjej och kvinna att studera och låna och flytta och vara ensam och söks jobb. Nej jag och många har nog gråtit och varit rädda och trötta och ringt till pappsen och mammsen ibland eller nån brorsa. Dom hade förstås sina egna liv att leva och kunde inte bara åka iväg direkt hem till min studentlya 70 mil bort. Men bara att höra en bekant röst ingav mod och tröst.
Men visst är jag stolt också som läst om rasbiologin och slavhandeln i afrika under flera hundra år.
Jag brukar tänka på min farmor som föddes på 1800 talet och hur omgivning såg ut och fungerade då. Hon hade som kvinna ingen rösträtt till att börja med och då kan jag ju bara ana mej till hur ett sånt liv kunde te sig. Men nu krafsar jag bara i mitt och bakåt stigande leden.
Vi med luther på ena sidan och arbetets plikt på den andra sidan.
Nej nu ska jag städa och tvätta och laga mat och hinner inte planera för min semesterresa i dag.

Ojoj vilket intressant inlägg Ingsan!
Många tankar kom och gick i allt du skrev om.
Bla våldtäkt i äktenskapet som fortfarande är de vanligaste våldtäkterna.
Vi pratade om detta en gång i lärarrummet. En kvinna kan gråta och säga -nej. nej i äktenskapet.Mannen tycker sig har rätt ändå, hans drift är viktigare än kvinnans tårar.
Jag undrar hur man kan få det till kärlek?
Du har en stor frihetslängtan, på en cirkus tex, jag i ett växthus med tillhörande blomsteraffär, bland dofter, små växande plantor, varm jord, göra konstverk av blommor till bröllop mm.
Tack för ett intressant och tänkevärt inlägg....Mvh/Sunny..

I Expressen idag!
En butiksägare hällde vatten över en kvinnlig tiggare och är anmäld av en annan butiksägare som ställde upp för kvinnan.
Att inte ge pengar till tiggare är ett valfritt beslut man gör, men att skända dessa människor och ge dom fingret handlar om vem man är själv i sitt innersta väsen.
Civilkurage finns knappast längre även om det ökat lite sista tiden. Liksom man storstädar hemmet, ger bilen service kanske man skulle rundsmörja sin själ(sitt jag)?
Jag undrar varför man tror vi sitter i en säker båt som alla trodde på Titanic?
Vi kan själva hamna i samma situation om kriget kommer tex, eller en stor kärnkraftsolycka och naturkatastrof. Varför tror vi att vi är oåtkomliga för nöd?
Heder åt kvinnan som anmälde,läste om nöjet att sparka ihjäl uteliggare i flera länder. Vi måste alla säga ja till alla människors lika värde...Mvh/Sunny..

Vi får aldrig ge upp den kampen!

I dagens NT står det om hur Linköping löst det med sina tiggare, härbärge mm, all heder åt vår grannstad som ofta föregår som gott exempel.
Mat kläder, en varm sovplats i trygghet, de lär känna tiggarna som kom för att arbeta, de trodde de kunde få arbete då de kom....Mvh/Sunny,..